London III

Som vuxen har man någon fånig föreställning om att biljettpriset till en attraktion ska stå i relation till intressenivån. Enligt regeln - ju dyrare desto mer spännande. Men se här - det kostar inte ett öre att hålla koll på Themsens tidvatten ett par gånger om dagen men är minst lika fascinerande som något annat.

Science Museum! Det händer något med vissa människor när de får syn på en ångmaskin. Till exempel så får de problem med hörseln.

"Vi ska kanske gå vidare?"

10 minuter senare.

"Om vi skulle titta vidare nu?"

10 minuter senare.

"Här finns ju mycket annat att se."

10 minuter senare......

Det är något med designen och färgsättningen från teknikens barndom, omsorgen om att göra maskinerna vackra, som tilltalar mig något oerhört.

En specialutställning med Leonardo da Vincis uppfinningar. Vid varje stopp fanns det något för den yngre publiken att testa. Många stopp fanns det - och många grejer att testa.

Efter timmarna på museet blev det en glass och en runda till Prins Albert Memorial i Kensington Park - ett 1800-tals bling-bling som slår allt som hiphopvärlden har lyckats leverera.

"Jo vi har ju en staty här av prins Albert."

"Jaaa, jag vet. Vi guldsprayar honom och typ pimpar hela trappavsatsen."

Underground tillbaka till hotellet och ett stopp vid ett ställe vi gått förbi ett par gånger, Yurt Café. Hur coolt som helst! Strax bredvid stationen, under järnvägsbron och mellan hyreshusen ligger en liten oas. Där kan man fika hembakat i en mongolisk jurta. Fatta hur man bara kommer på tanken.

"Om vi skulle öppna kafé?"

"Ja visst, det är lugnt. Jag smäller upp en jurta här om du laddar kaffebryggaren."

Till Yurt Café hörde den här riktningsvisaren tillverkad av kapsyler så att man hittar tillbaka till tåget som kör över viadukten.

Men man kan ju inte bara fika. Det måste till lite ordentlig engelsk mat också. Vi fastnade för "The Prospect of Whitby" en väldigt engelsk pub. Gick man igenom lokalen så fanns det rum ut mot Themsen. Det var bara att välja. Ett ställe för lokalbefolkningen med historiska anor, här har både tuppfäktning och boxningsmatcher ägt rum på 1800-talet.

 Den som var modig nog att inte bara äta fish & chips kunde lasta in en rejäl engelsk paj. Man ska ju inte vara rädd för att prova på nya saker. Det är det som resande handlar om - nya platser, nya möten och rätt som det är - nya pajer. Fast de av oss som provat på Bertie Bott's Every Flavour Beans (särskilt jellybeans med smak av öronvax) blev befriad från paj och fick välja hamburgare istället.

London II

Natural History Museum - en orgie i planeter, evolution, dinosaurier, utrotade eller fortfarande levande arter.

En natt på museum någon? Det finns faktiskt möjlighet till det. En natt i månaden får barn övernatta här. För att få sova i snarkofagen som vuxen måste man samla ihop minst fem barn och ta med sig om man ska ha en chans.

Rulltrappa rakt in i jordens begynnelse. Väl uppe så tar utställningen oss runt från universums början (vad man vet hittills) och fram till idag. Allt från vulkaner och jordbävningar (man får uppleva en sådan i en simulator) till människans utveckling (vi homo sapiens kom in väldigt sent i jordens tillblivelse, typ i eftertexten till själva filmen).

Om man väljer att inte koka dinosaurieägg så ser det tydligen ut så här på själva BB-avdelningen. 

Och här kommer släktingarna för att gratulera till de nya bäbisarna (eller äta upp dem).

"Nu har dom skitit i det blå skåpet" är ett känt idiomatiskt uttryck som används när någon har gjort bort sig eller gått över gränsen. Den här blå sidoeffekten betyder antagligen något ännu mycket värre. Så om den står bredvid din säng Sixten så kan du lita på att det är mamma som ligger bakom. (Kolla Sixten alias Lukas Simonsson på Youtube).

Den här buttra godingen är en dront (på engelska dodo). Om den ser sur ut för att kallas dront/dodo eller om det är för att den helt enkelt är utrotad är inte lätt att säga. Men jag sympatisera med den, jag hade också blivit tjurig om någon döpt mig till dodo.

Vi gjorde det som uppstoppade fåglar inte kan. Vi shoppade loss på Oxford Street.

Efter alla utdöda, uppstoppade, fossiliserade och monterade varelser och alla fynd i butiken så krävdes det något starkt. Det blev afternoon tea på anrika Selfridges. Scones med clotted cream och jam. Mumma!

London I

Harry Potter - vad allt kan inte en sådan hitte-på-figur ställa till med? Till exempel få en hyggligt fungerande och skattebetalande svensk medborgare att stiga på en transitbuss för att åka till en filminspelningsstudio utanför London. En dubbeldäckarfärd i sällskap med mer eller mindre galna entusiaster. Barn? Okej för trollkarlskappor och magiska pinnar. Men vuxna människor? Spännande sällskap.

Så här ser gossen ut när han kommer in på trolleriutbildningen. Stackarn har fått bo hos elaka släktingar, instängd i en skrubb under trappan. Så Harry visste allaredan hur det var att bo i studentlägenhet.

Här är skrubben. Skulle antagligen gå lös på 1,5 miljoner i en storstadsregion.

Men så får han brev. Många brev! Antagningsbeskedet. Och iväg till trolleriträningen. Här kan man se skillnaden på hur det blir när ugglor istället för Post Nord delar ut breven.

Vägen till skolan går rakt in i väggen. Perrong 9 3/4. GPS någon?

När Harry sedan har kämpat i många långa år med studier och mot onda makter så förvandlas han till en intellektuell hunk. En typisk variant av "Före" och "Efter", vem vill inte bli så här förtrollande? Den långa kön gjorde att man hann med att glo länge på huvudrollsinnehavarnas förvandling. (Om man nu inte ägnade sig åt att leta Poké-stop).

Kultbil. Jag fattar bara lite. Vart tog Batmobilen vägen?

Där fanns en uppsjö av kläder och miljöer från filmerna. Det måste vara sanslöst roligt att arbeta med att skapa allt - masker, dräkter, effekter, scenerier.

Värsta chokladfrossan! Resesällskapet som har stenkoll på filmerna kände omedelbart igen det.

En Potter-klocka. Minst tre timmar behöver man för att få en chans att titta igenom allt.

Här en av alla scener. Den något suddiga kniven i förgrunden är en självgående morotsslantare. Magic! Kan man sen få barnen att äta morötterna så levlar man upp sig typ tio nivåer. 

Är man inte av den händiga sorten så finns det självstickningsformler som man rabblar över garnnystan och vips så har man ett långt stycke .... ja, ett långt stycke stickat.

När jag kom fram till det här stoppet så sa flera omkring mig "Jaja, just det, det är ju det här." Och då ville jag ju inte säga att jag inte fattade någonting. I vilken bok är det som Harry går loss på rosa kattinredning? Identitetskris eller?

En sådan här hade jag i alla fall i förrådet för ett tag sedan. Då skrek jag lite och den försvann. Och se - nu har den dykt upp i England och blivit filmstjärna.

Det här vet jag är Diagon Alley. Här kan man shoppa allt som behövs inför höstens skolstart.

Turen avslutades med det helt enorma modellbygget som används i filmerna. Jag som aldrig har velat ha ett dockskåp, än mindre en Barbie, kapitulerade totalt. Vilket hantverk!

Butterbeer och mycket mer att se, för att nu inte tala om shoppinghörnan. Och sedan tillbaka mot London i trollkarlsbussen med magiska resenärer i topphattar och långkappor.

Dixikon

I denna internetöken av uselhet så finns det oaser som aldrig sviker. En sådan är DIXIKON.se som levererar text efter text av bästa kvalitet.

http://www.dixikon.se/

Ett exempel är Lena Kårelands presentation av Michel Onfrays  La force du sexe faible. Contre-histoire de la Révolution française 

DIXIKON Michel Onfray

Onfray intar oväntade positioner när han undersöker historien och samhällsfenomen. Här handlar det om att undersöka en kvinnlig mothistoria till den traditionella synen på franska revolutionen.

En av kvinnorna som han skriver om är Madame Roland som avrättades under revolutionen. Roland är också omskriven av Ebba Witt-Brattström i Hundra skrivande kvinnor, ett litteraturhistoriskt verk som ingår i grundkursen för litteraturvetenskap. Läs och begrunda.

Michel Onfray finns på svenska med boken Handbok för ateister som gett mig underhållande läsning och nya insikter.

Han skriver också på en filosofihistoria som intar andra positioner än de traditionella när det gäller historia och samhällssyn. De tre första banden finns på svenska.



För att återvända till DIXIKON - läs också texten om Anna Achmatova och Patti Smith av Jan Henrik Swahn. En av dessa mixer som uppstår när man reser och läser.

Anna Achmatova och Patti Smith